Jag känner ett ansvar att berätta följande.

Min 87 åriga Mor är förtvivlad, hon blir utslängd från sitt korttidsboende fredag 1 april, om hon inte accepterar ett boende på ett hem som hon absolut inte vill till, hon tyckte inte alls om rummet där, och hon ville bara därifrån, ”hem” till sitt rum på korttidsboendet på Fredens Kulle, där hon så gärna vill bo. Det finns lägenheter där åxå, men hon får inte välja att vänta på ett ledigt permanent boende där.

Cecilia (min Mor) har ansträngt sig för att vara snäll & duktig på Kullen, så att hon ska få stanna där. Det är såååå ynkligt att hon ens ska behöva känna & handla så.

Jag har skött om Mamma, och allt som har med henne att göra de sista 6 månaderna, och det har varit oerhört på frestande, mitt liv har varit allt annat än normalt under den här tiden. Utan överdrift har det handlat om minst 5-6 timmar/dag. Hon har inte haft någon form av hemtjänst eller hjälp, jag har skött allt.

Under dessa 6 månader har jag inte haft något socialt umgänge med andra människor, jag har överhuvudtaget inte orkat ta hand om mig själv.

Jag har sett framför mig en bild av att Mor under sina sista år i livet skulle få ha det ganska bra, men nu är allt så förstört och ogjort.

Mamma är oerhört besviken & ledsen, och jag bröt ihop när jag kom hem, nu orkar jag inte mer.

Och jag har tagit ett beslut för egen del: jag kommer ALDRIG att låta min dotter gå igenom detta okänsliga äldrevårdssystem som Hudiksvalls Kommun har. Jag ska ta mitt eget liv i god tid, någonstans där Kommunen får hitta mig och ta hand om eländet. (drastiskt ? nää, det är mina erfarenheter och slutresultatet av vad jag blivit under en så kort tid som 6 mån)

Jag är ytterst orolig för vad som ska hända Mamma nu, och jag kan inte ansvara för det eftersom det är Kommunens äldreomsorg som bestämmer.

”Omsorgsförvaltningen” ?

Gun-Britt Arthursson, dotter till Cecilia Öhrvall